vad är svarta veckan?
Veckan efter de ödesdigra skotten i Sarajevo 28 juni, 1914 har stämplats som ”den svarta veckan”. På bara några dagar drogs nästan hela Europa in i krig.
28 juli, Österrike förklarar krig mot staten Serbien, där Franz Ferdinand blev mördad.
30 juli, Ryssland börjar allmän mobilisering, för att hjälpa Serbien.
1 augusti, Tyskland förklarar krig mot Ryssland. Tyskland och Frankrike mobiliserar. Italien förklara sig neutralt.
3 augusti, Tyskland förklarar krig mot Frankrike. Även Belgien förklaras krig från tysk sida.
4 augusti, Tyskland går in i neutrala Belgien för att komma åt Frankrike.
4 augusti, Storbritannien Förklarar krig mot Tyskland, på grund av deras sätt att gå in i Belgien.
Alla Europas stormakter var nu alltså i krig, trots att de inte visst vad de ville uppnå med det. Det visste nog inte Gavrilo Princip riktigt heller när han sköt F. Ferdinand och hans hustru den där juni dagen, ingen människa hade nog kunnat tänka sig att ”gnistan som tände en världsbrand” skulle kunna påverka hela Europa. Ännu mindre hela världen…
Röda baronen – luftens skräck!



Den röde baronen,
Manfred Albrecht von Richthofen, ”The red baron” utsågs vara en av sin tids hjältar. Han kallades ofta för Röde baronen, eftersom han flög en rödmålad Fokker Dr.I. Körandes sitt stridsflygplan under sin tid, skapade han en del märken i historien. Han livstid varade från år 1892 till den 21 April 1918, året efter att det Första världskriget slutade. Här är min version av legenden Röde Baronen!
Redan på sin tid, för vänner likaså som för sina fiender personifierade han den djärve, dödsföraktande och till synes oövervinnerlige stridsflygaren, en hjälte av kött och blod. Historiens fönster öppnades dock bara en kort tid för hjältar som Röde baronen, under flygets barndom under första världskriget 1914–1918. Det var då den moderna tekniken togs i krigets tjänst; stridsvagnar, flygplan, ubåtar och stridsgas började användas på slagfälten med fasansfulla resultat i form av miljoner stupade och skadade soldater.
Det gjorde konflikten till det första industriella kriget. I skyn möttes franska, brittiska och tyska piloter i kamper lika dueller. Luftduellerna fick, enligt teorin drag av strider mellan gentlemän på gentlemännens villkor – under skarp kontrast mot den brutala striden och masslakten i skyttegravarna under dem.
År 1917 var ensamflygande flygaressets tid nästan passé. Med teknikutvecklingen framtvingades allt mera långtgående samarbete också i luften. Därefter tog stora jaktplan över luftscenariot. Mannen som personifierade denna utdöende form av krigföring var Manfred Albrecht von Richthofen.
Hösten 1916 tog von Richthofens karriär ett riktigt språng, och redan då var han en riktig talang så att säga. Det var därför hade hade uppmärksammats av Bölcke, en annan luftstridskämpe, som i slutändan blev Richthofens mentor. En banbrytare när det kom till att utveckla och formalisera luftstridstaktiken, var Bölcke. I Bölckes förband fick Manfred den skolning som krävdes för att utvecklas och efter bara två ynka veckor vann han sin första luftstridsseger. Januari 1917 fick Manfred ta över en egen skvadron av ett jaktplan. Två dagar senare tilldelades han Tysklands främsta militära utmärkelse Pour le Mérite, mer känd som "Blue Max".
Sommaren 1917 bildades det första större jaktförbandet i de tyska flygstridskrafterna, med von Richthofen som chef för en av enheterna i förbandet. Därmed kommenderade han 40 stridsflygplan. När den röde baronen blivit tillräkligt välkänd, tilldelades han en egen division av piloter. Samtliga flygplan målades röda med olika invidmärkningar. Anledningen var enkel – det var självklart viktigt att kunna skilja vän och fiende under striderna.
Piloterna i denna styrka blev snart så fruktade för sin förmåga att manövrera ut sina motståndare i luften att deras enhet blev känd som von Richthofens den divisionen smeknamnet Den flygande cirkusen. När han bara en knapp vecka efter utnämningen till chef för sin enhet fick en allvarlig skada i huvudet sände det därför chockvågor ända upp i det tyska överkommandot. Då hade han 60 nedskjutna fiendeplan på sin meritlista.
Istället för att riskera livet i strider mot brittiska och franska flygplan fick von Richthofen göra tjänst i propagandakriget på hemmafronten. Han skickades ut för att visa upp sig och prata inför strejkande ammunitionsarbetare. Han började även skriva sina memoarer, endast 25 år ung. Han bidrog till att utveckla bättre jaktflygplan och drog igång en designtävling bland flygplanstillverkarna. På våren 1918 fullbordade han en skrift om luftstrid, där han knöt samman vad Bölcke hade lärt ut under sin undervisning ett år tidigare med sina egna praktiska erfarenheter. Med sin meritlista på 80 segrar, dubbelt så många som Lothar och Bölcke, är det inte konstigt att Manfred von Richthofen ansågs som första världskrigets mest framgångsrika jaktpilot. Hans fiender visade på alla sätt sin respekt för den döde motståndaren. En militärpräst förrättade begravningsceremonin, allierade soldater sköt salut och von Richthofens kista bars till den sista vilan av sex australiensiska flygofficerare.
80 segrar senare dog i alla fall den röde baronen även han själv. Han blev nedskjuten av luftvärn i luftstrid mot ett brittiskt flyg över Morlancourt-kullarna nära Cappy vid floden Somme i Frankrike. Manfred Albrecht von Richthofen blev flertal gånger prisbelönad för sitt mod. Bl.a. tog han emot *järnkorset(som numera snarare känns igen som ännu en nazismsymbol), av högsta graden, Pour le Mérite som sagt, och diverse andra hedersutmärkelser från Österrike, Bulgarien och Osmanska riket.
*Ursprungligen tapperhetsmedalj sedan 1945 slutade järnkorset delas ut i detta syfte dock. Sedan år 1955 och framåt har det andra funktioner, stod huvudsakligen för tyska försvarsmakten Bundeswehr.
Skönlitterärt har även den röde baronen framträtt, till exempel i den tecknade och omtyckta serien Snobben! Seriekaraktären drömmer sig ofta bort på sitt tak och fantiserar om att han är en stridsflygare under första världskriget, och att då, som för många andra, röde baronen är hans värsta fiende.
Av; Jenny 9c
..Bilder av Jozef Pixudski..


Och här några senare bilder i hans liv..


-"Jag tog socialismens röda spårvagn till stationen Självständighet, men där kliver jag av."
Jozéf Pixsudski stred under första världskriget för att försvara och befria Polen från Tsarryssland, det ”Ryska imperiet”.
Han var polsk militär och politiker, marskalk (1920) , landets reella ledare (1918-22 och från 1926).
Pixsuduski hyllades som landsfader och det mordena Polens grundare men kritiserades också för diktatoriskt styre. Under kommunistregimen blev han en ”icke-person” ( En person vars existens helt och hållet ignoreras, eller vars identitet utplånats ur alla officiella register). Men har numera åter en framträdande plats i polsk historia.
Mr. Józef Pixsudski dog den 12 mars 1935 i Warszawa.
Han föddes , som sägnen berättar, omgiven av ryska soldater (som på den tiden kallades bajonetter). Dem hade hört rykten om en motståndsrörelse, och misstänkte att det var en verkande polsknationalistisk konspirationscell som de rusade in i, den 5 december 1867, men i själva verket var det bara det lätt belysta sovrummet i familjens herrgård. Där till deras chokande upptäckt var inget annat än det, och bevittnade Pixsudskis födelse, i Zulowo, utanför Vilnius.
Som ungdom var han en polsk självständighetsivrare och blev relegerades han från Charkov år 1886, där han hade läst inom medicinska studier.
År 1887 blev Józef Pixudski felaktigt anklagad för inblandning i mordplanen på Alexander den tredje. Han blev dömd till fem år och förvisades till Sibirien för straffarbete.
..När han väl återvände till Polen, efter att ha avtjänat sitt straff, anslöt han sig till det polska socialdemokratiska partiet. Han blev snart en av ledarna men behöll sin nationalism.
1900 greps han men lyckades fly genom att simulera sinnesjukdom. Han flydde till Galizien, som då tillhörde Österrike. Från 1905 företog hans trupper gerillaräder in i Polen.
För att bryta loss Polen ur Tsarrysland, samarbetade Mr. Pixsuduski med både Österrike-Ungern och Tyskland.
Med sina fristyrkor som kärna bildade Mr. Pixsuduski den Polska legionen som han ledde i strid på österrikarnas sida i första världskriget.
Och när Centralmakterna, efter sina militära framgångar på onstfronten, utropade Kungariket Polen 1916 så nämndes Mr. Józef Pixsuduski till krigsminister.
Han hävdade de polska styrkornas oberoende, vilket till slut ledde till att han arresterades 1917 samtidigt som Polska Legionen upplöstes..
8 november 1918 släpptes han från det sönderfallande kejserliga Tyskland och återvände till Warszarsa. Där han, den 11 november, utsågs till överbefälhavare. Han förhandlade fram de tyska truppernas återtåg. Och som den obestridde polske ledaren han var så utsågs han, den 22 november, till riksföreståndare.
Han bildade en koalitionsregering som snabbt genomförde ett antal reformer som åttatimmarsdagen, kvinnlig rösträtt och fri skolgång.
Som statschef distanserade han sig snabbt från sina gamla socialistkamrater. Han ska ha sagt till dem något så här; ”Jag tog socialismens röda spårvagn till stationen Självständighet, men där kliver jag av.”
På Polska blir det så här;
"Wziąłem czerwonym tramwajem socjalizmu do centrum o niepodległość, ale chodzić."
Polen varit uppdelat mellan tre kejsardömen var det naturligtvis stora svårigheter att smälta samman de olika samhällsystemen.
En annan viktig tillfråga var Polens gränser. Västgränsen bestämdes i Versaillesfreden där Poznan, huvuddelen av Västpreussen och en del av Ślask återficks från Tyskland.
Söderut stadfästes återkomsten av Galizien i freden i Saint Germain. Österut var situationen ovissare. Det fanns nya stater som Litauen och Ukraina, samt de kommunistiska Ryssland som gjorde anspråk på samma områden som Polen.. Slutligen blev det krig mellan Polen och Ryssland.
Mr. Pixsudskis trupper var i början segerrika och trängde långt in i Ukraina. Pixsudski utsågs till fältmarskalk i mars 1920. Men röda armén kraftsamlade och kastade tillbaks polackerna ända mot Warszawa. Mr. Pixsudski hade lyckats samla ihop de skingrade arméerna och erhållit materiell hjälp från Frankrike. I slaget vid Warszawa, 1920 krossades de ryska styrkorna, och polackerna gick på offensiven igen.
21 mars 1921 slöts freden i Riga som gav Polen stora områden i öster - och stora minoritetsgrupper.
Mr. Józef Pixsudski avgick som statschef 1922, inför det första presidentvalet men kom att fortsätta utöva ett mycket stort inflytande över den polska politiken ända till sin död. Mr. Pixsudski återvände till makten efter en statskupp 12-14 maj 1926 med stöd av vänstern, inklusive kommunisterna. Då dessa partier fruktade att nationalisterna skulle utföra en stadskupp, som hade som mål att förhindra att extremhögern grep makten, samt ett upplevt utrikespolitiskt hot genom det militära och ekonomiska samarbetet mellan Polens fiendestater Tyskland och Sovjetunionen med avtal i Rapallo 1926 och icke-angreppspakt i april 1926.
De socialistiska järnvägsarbetarna hjälpte honom genom att lamslå järnvägskommunikationerna vilket hindrade regeringens förstärkningar från att nå Warszawa.
För Polen innebar Pixsudskis statskupp ett införande av en speciell form av diktatur under de kommande tretton åren (den s.k. Sanacja-regeringen, sanacja betyder sundhet, 1926-1939), där parlamentet, politiska partier, opposition och fackföreningar fortsatte att verka. Diktaturen har beskrivits både som ”auktoritär … med ett icke-kommunistiskt, men i övrigt oklart politiskt program”och som “med lätt fascistiska övertoner men utan att vara formaliserad som i fascistiska stater”.
Sanacja-regeringen kom snart på kollisionskurs med inte bara polska nationalister, utan även center-vänster partierna, upproriska bönder, kommunister och ukrainska separatister, varvid militärerna fick dominerande roll i de civila departementen.
Särskilda tillägg i konstitutionen inskränkte parlamentets makt och vid ett tillfälle skickade Pixsudski nittio beväpnade officerare till parlamentet, som svar på en förestående misstroendeförklaring.
(En misstroendeförklaring är en möjlighet för riksdagen att förklara att ett stadsråd saknar dess förtroende).
1930 hade den dittills delade oppositionen börjat bilda en koalition. Pixsudski svarade med att upplösa parlamentet och arrestera tjugo av parlamentsledamöterna. Elva av dem dömdes till flera års fängelse i ett militärt fängelse i Brest och några, inklusive förre premiärministern Wincenty Witos, gick istället i exil. Även ett antal mindre kända aktivister blev arresterade, och mer än ett dussin människor dödades i kampanjen som följde. Politiska motståndare behandlades brutalt, och 1934 började regeringen fängsla personer utan att de först dömts av en domstol. Dessa fångar hamnade i ett nyupprättat fångläger i Bereza Kartuska, i nuvarande Vitryssland.
Sanacja-perioden under Pixsudski stabiliserade polsk ekonomi, men trots deflatorisk politik dränerade den stora depressionen under 1930-talet den Polska ekonomin. I och med att Mr. Pixsudski och sanacja-regimen skapade en modern stat blomstrade kulturlivet inom bland annat litteratur och konst, men likväl efterlämnade han ett Polen som var outvecklat ekonomiskt. Landet var pluralistiskt och Pixsudski regim var också motståndare till växande antisemitiska strömningar inom Polen.
Av; Anna.J