blackveckan

Jozéf Pixsudski stred under första världskriget för att försvara och befria Polen från Tsarryssland, det ”Ryska imperiet”.

Han var polsk militär och politiker, marskalk (1920) , landets reella ledare (1918-22 och från 1926).

Pixsuduski hyllades som landsfader och det mordena Polens grundare men kritiserades också för diktatoriskt styre. Under kommunistregimen blev han en ”icke-person” ( En person vars existens helt och hållet ignoreras, eller vars identitet utplånats ur alla officiella register). Men har numera åter en framträdande plats i polsk historia.

Mr. Józef Pixsudski dog den 12 mars 1935 i Warszawa.

Han föddes , som sägnen berättar, omgiven av ryska soldater (som på den tiden kallades bajonetter). Dem hade hört rykten om en motståndsrörelse, och misstänkte att det var en verkande polsknationalistisk konspirationscell som de rusade in i, den 5 december 1867, men i själva verket var det bara det lätt belysta sovrummet i familjens herrgård. Där till deras chokande upptäckt var inget annat än det, och bevittnade Pixsudskis födelse, i Zulowo, utanför Vilnius.

Som ungdom var han en polsk självständighetsivrare och blev relegerades han från Charkov år 1886, där han hade läst inom medicinska studier.

År 1887 blev Józef Pixudski felaktigt anklagad för inblandning i mordplanen på Alexander den tredje. Han blev dömd till fem år och förvisades till Sibirien för straffarbete.

..När han väl återvände till Polen, efter att ha avtjänat sitt straff, anslöt han sig till det polska socialdemokratiska partiet. Han blev snart en av ledarna men behöll sin nationalism.

1900 greps han men lyckades fly genom att simulera sinnesjukdom. Han flydde till Galizien, som då tillhörde Österrike. Från 1905 företog hans trupper gerillaräder in i Polen.

För att bryta loss Polen ur Tsarrysland, samarbetade Mr. Pixsuduski med både Österrike-Ungern och Tyskland.

Med sina fristyrkor som kärna bildade Mr. Pixsuduski den Polska legionen som han ledde i strid på österrikarnas sida i första världskriget.

Och när Centralmakterna, efter sina militära framgångar på onstfronten, utropade Kungariket Polen 1916 så nämndes Mr. Józef Pixsuduski till krigsminister.

Han hävdade de polska styrkornas oberoende, vilket till slut ledde till att han arresterades 1917 samtidigt som Polska Legionen upplöstes..

8 november 1918 släpptes han från det sönderfallande kejserliga Tyskland och återvände till Warszarsa. Där han, den 11 november, utsågs till överbefälhavare. Han förhandlade fram de tyska truppernas återtåg. Och som den obestridde polske ledaren han var så utsågs han, den 22 november, till riksföreståndare.

Han bildade en koalitionsregering som snabbt genomförde ett antal reformer som åttatimmarsdagen, kvinnlig rösträtt och fri skolgång.

Som statschef distanserade han sig snabbt från sina gamla socialistkamrater. Han ska ha sagt till dem något så här; ”Jag tog socialismens röda spårvagn till stationen Självständighet, men där kliver jag av.”

På Polska blir det så här;

"Wziąłem czerwonym tramwajem socjalizmu do centrum o niepodległość, ale chodzić."

Polen varit uppdelat mellan tre kejsardömen var det naturligtvis stora svårigheter att smälta samman de olika samhällsystemen.

En annan viktig tillfråga var Polens gränser. Västgränsen bestämdes i Versaillesfreden där Poznan, huvuddelen av Västpreussen och en del av Ślask  återficks från Tyskland.

Söderut stadfästes återkomsten av Galizien i freden i Saint Germain. Österut var situationen ovissare. Det fanns nya stater som Litauen och Ukraina, samt de kommunistiska Ryssland som gjorde anspråk på samma områden som Polen.. Slutligen blev det krig mellan Polen och Ryssland.

Mr. Pixsudskis trupper var i början segerrika och trängde långt in i Ukraina. Pixsudski utsågs till fältmarskalk i mars 1920. Men röda armén kraftsamlade och kastade tillbaks polackerna ända mot Warszawa. Mr. Pixsudski hade lyckats samla ihop de skingrade arméerna och erhållit materiell hjälp från Frankrike. I slaget vid Warszawa, 1920 krossades de ryska styrkorna, och polackerna gick på offensiven igen.

21 mars 1921 slöts freden i Riga som gav Polen stora områden i öster - och stora minoritetsgrupper.

Mr. Józef Pixsudski avgick som statschef 1922, inför det första presidentvalet men kom att fortsätta utöva ett mycket stort inflytande över den polska politiken ända till sin död. Mr. Pixsudski återvände till makten efter en statskupp 12-14 maj 1926 med stöd av vänstern, inklusive kommunisterna. Då dessa partier fruktade att nationalisterna skulle utföra en stadskupp, som hade som mål att förhindra att extremhögern grep makten, samt ett upplevt utrikespolitiskt hot genom det militära och ekonomiska samarbetet mellan Polens fiendestater Tyskland och Sovjetunionen med avtal i Rapallo 1926 och icke-angreppspakt i april 1926.

De socialistiska järnvägsarbetarna hjälpte honom genom att lamslå järnvägskommunikationerna vilket hindrade regeringens förstärkningar från att nå Warszawa.

För Polen innebar Pixsudskis statskupp ett införande av en speciell form av diktatur under de kommande tretton åren (den s.k. Sanacja-regeringen, sanacja betyder sundhet, 1926-1939), där parlamentet, politiska partier, opposition och fackföreningar fortsatte att verka. Diktaturen har beskrivits både som ”auktoritär … med ett icke-kommunistiskt, men i övrigt oklart politiskt program”och som “med lätt fascistiska övertoner men utan att vara formaliserad som i fascistiska stater”.

Sanacja-regeringen kom snart på kollisionskurs med inte bara polska nationalister, utan även center-vänster partierna, upproriska bönder, kommunister och ukrainska separatister, varvid militärerna fick dominerande roll i de civila departementen.

Särskilda tillägg i konstitutionen inskränkte parlamentets makt och vid ett tillfälle skickade Pixsudski nittio beväpnade officerare till parlamentet, som svar på en förestående misstroendeförklaring.

(En misstroendeförklaring är en möjlighet för riksdagen att förklara att ett stadsråd saknar dess förtroende).

1930 hade den dittills delade oppositionen börjat bilda en koalition. Pixsudski svarade med att upplösa parlamentet och arrestera tjugo av parlamentsledamöterna. Elva av dem dömdes till flera års fängelse i ett militärt fängelse i Brest och några, inklusive förre premiärministern  Wincenty Witos, gick istället i exil. Även ett antal mindre kända aktivister blev arresterade, och mer än ett dussin människor dödades i kampanjen som följde. Politiska motståndare behandlades brutalt, och 1934 började regeringen fängsla personer utan att de först dömts av en domstol. Dessa fångar hamnade i ett nyupprättat fångläger i Bereza Kartuska,  i nuvarande Vitryssland.

Sanacja-perioden under Pixsudski stabiliserade polsk ekonomi, men trots deflatorisk politik dränerade den stora depressionen under 1930-talet den Polska ekonomin. I och med att Mr. Pixsudski och sanacja-regimen skapade en modern stat blomstrade kulturlivet inom bland annat litteratur och konst, men likväl efterlämnade han ett Polen som var outvecklat ekonomiskt. Landet var pluralistiskt och Pixsudski regim var också motståndare till växande antisemitiska strömningar inom Polen.

Av; Anna.J